Saturday, August 31, 2013

Separatism, pls.

Förresten!
Så läser jag ca världens bästa bok just nu. Den gör mig glad, arg, smart och lugn. Och jag fattar att det här är lite som  när DN försöker ha fingret i luften och ba "nya trenden: uppvikta chinos och wayfarers hett i innerstan i sommar", eller när någon ser att man läser (om...) Hunger games och undrar om man vet att det finns en fortsättning. Kampen då alltså, KAMPEN mot att himla med ögonen trots att ingen menade något ont med något.
I alla fall. Så läser jag Siri Hustvedts "Sommaren utan män", och den är fan briljant. Det är exakt samma känsla som när jag såg House of Cards och tänkte att helvete vad länge sen det här var, vad länge sen det var jag blev så här begeistrad i en tv-serie, som är så lätt att komma in i och ändå en så stor upplevelse att se, och som dessutom bara fortsätter att bli bättre och bättre.
Exakt så är det, fast med bok.


(med reservation för att jag har kommit exakt 67 sidor in i boken, dårå.)

Favoritmening Fine, stycke då, hittills:
 "En del människor tar helt enkelt den plats de behöver, armbågar bort inkräktare för att erövra ett eget utrymme. Boris kunde göra det utan att röra en muskel. Det enda han behövde göra var att stå där"tyst som en mus". Själv var jag en högljudd mus, en sådan som krafsade på väggarna och bråkade, men på något sätt hade det ingen verkan. Trollkraften hos auktoritet, pengar, penisar."

Thursday, August 29, 2013

pga detta.

Här händer ingenting.  Det beror på det här:

Jag väntar på att det ska sluta känna så där akut, så där så att hela skelettet vibrerar, så där så att jag slutar ha hjärtat utanpå allt så fort han är i närheten.
Men det liksom händer inte.
Så nu måste jag tydligen vänja mig vid detta. För det visade sig att man förväntas exempelvis typ, sköta sitt arbete och betala sina räkningar och vad det nu kan vara*, trots att man drabbats av dumhet och allmän världsfrånvändning.




*blogga, exmepelvis.