Monday, January 21, 2013

Under armen har man hår, inget annat, ok?

Har vi förresten pratat om hur mycket vi hatar uttrycket "att ta någon under armen"?
"Så blev klockan 12 och jag tog XX under armen och vi gav oss iväg till BLABLABA TRÅKIGT STÄLLE SOM JAG INTE MINNS EFTERSOM JAG NU SLUTAT LYSSNA FÖR JAG BLIR SÅ PROVOCERAD".
Jag har lite svårt att motivera varifrån den här starka aversionen kommer ifrån, men om jag ska analysera tror jag det har något att göra med att den får det att verka som att berättaren vill göra en saga, en myt, av sin redogörelse. Något mystifierat. Det var inte bara så att de här två brudarna drog till ett ställe och hängde där. Nej minsann, själva begivandet av dem dit var en hel upplevelse i sig, i ett härligt armkrokshållande samförstånd inkarnerade de tre små gummor som skulle gå en gång. Hoppan vad härligt.

Blir fan tokig varje gång jag läser det.
En jävla epedemi är det, dessutom.
Here's looking at you, pastellboggare.

Sunday, January 20, 2013

In perfect, harmony.

Har jag förresten sagt att jag börjat sjunga i en kör igen? Det är ungefär det bästa beslutet någonsin, har utan tvekat gjort mitt liv åtminstone 50% roligare.* Ibland är vi råbra, ibland lite mediokra, och nästan jämt sjukt sympatiska. Dessutom heter vi Kompiskören.
Fan alltså. Det här med att sjunga. Det är möjligen något av det roligaste och trevligaste som finns.
Vi har sjungit på lite olika ställen, Landet och Södra teatern och Debban. I dag sjöng först på en högmässa i Högalidskyrkan, och sen sjöng vi på en Djurgårdsfärga.
Då lät det exakt så här när vi sjöng Jonathan Johanssons psalm 00:



Filmat och inspelat av Stockholm boat sessions.

*vi repar på rövens dag, tisdagen. På tisdagar jobbar jag mellan 9 och 19, och det är inte så mycket av det kreativa och stressiga och roliga, utan mer av det logistiskt pilliga delarna av jobbet. Dessutom har man ingenting kvar av residue-pepp från helgen, som man kan ha på måndagen. Man är bara mitt uppe i oxdelen av veckan, det är att bita ihop och köra och inte orda så jävla mycket om det som gäller som strategi. Men numera får jag alltså, efter den här dagen, varendaste vecka gå och repa. Jag kommer dit trött och sur och rätt hungrig, och går därifrån dumglad. I två timmar har jag typ inte tänkt på något annat än harmonier och magstöd och huvudklanger. Dessutom har jag blivit matad med kakor om jag har tur, går därifrån med huvudet tomt på tisdagstankar men fullt av, eh, well, harmoni typ. Jaja det låter ostigt men så är det i alla fall.

Wednesday, January 2, 2013

Nytt år nytt liv

2012 - jag kommer inte att sakna dig.
Lite grann var du så här:

Årets spaning: johannes Brost blir en cool snubbe:
"Jag spanar härmed att 2012 kommer bli året då Johannes Brost gör en Mickey Rourke.
Inom ett år kommer en enad kritikerkår falla över sig själva i sin ambition att om- och uppvärdera Johannes Brost som "inte bara Joker i Rederiet", prisa hans realistiska tolkning av festfixaren Janne, göra en exposé över hans liv och leverne, och jag beräknar att både Aftonblades söndagssatsning samt DN eller SvD kommer att ha en längre intervju med honom där han i egen hög person får bre ut sig om sitt liv, sin förvandling, vad han gör nu, sina eeeeeerfarenheter från sceeeeeenen"
(januari)

Are you scared enough.
"För mig var alltid hoppet att det skulle gå över större än skräcken. Jag satt alltid upp igen, var förmodligen inte lika stursk som jag lät, vågade kanske inte egentligen men körde ändå, och det fungerade.
Men det är fan heart breaking att se den där flickan med sin häst som hon inte vågar rida ut på, men som ändå är hennes allt. Att man kan ha två så starka känslor i sig och inte gå sönder, det är lite obegripligt och säger något om flickor, och om hästar."
(februari)

Step through brilliant shades
"I dag ska vi trotsa the curse of the cykelstölder (track record: två av två cyklar snodda på två år. Den senaste hann jag bara cykla hem innan den blev snodd. Finns en speciell plats i helvetet för folk som snor cyklar.) och åka och tjacka en cykel i en förort (så klart, har fan aldrig lyckats köpa en cykel i innerstan, nejnej det är Älvsjö och HAningen och Sockenplan och Abrahamsberg framåtillbaks."
(mars)

so hard
"Men det är som att jag hela tiden liksom behöver fel. Fel saker, fel personer, fel sorters tröst. Jag visste inte att ett break up kom med så här många regler för hur man skulle vara ledsen, och när, och vilken sorts umgänge man skulle behöva, och i vilken ordning känslorna skulle komma. Känslan av att göra det här fel. Det är som att jag gör någon besviken genom att inte vilja ses och Prata Ut vid ett givit tillfälle då jag enligt den okända regelboken borde det."
(april)

Torsdagsärligt
"Jag försöker fortfarande att inte vara ledsen över att inte är vi, och i stället vara glad åt att det var vi, ett litet tag i alla fall, och att det kanske om allt inte skiter sig om vi inte förstör allt alltid kommer att vara vi, lite grann ändå."
(juni)

Fredag, en innehållsdeklaration
"...Post skick-jobba, få lön, köpa gladiolus (gladiolii?) på väg från jobbet, hitta en ny älsklingsparfym, planera lördagsbrunch, sova middag, vakna av solen i ögonen, strunta i att träna, fastna i en roman, akutpiffa, trängas på Babylon, dricka vin, äta ost, vilja bli bästis med servitrisen, fira någons första riktiga lön, dricka mera vin, bli en folkskock."
(augusti)

I think it's gonna be a long long time
"Jag kan minnas andra saker nu. Andra saker än hur han höll mig, hur det var att vakna mot honom, hur hans hud kändes under mina händer. Andra saker som gör att det känns mer okej att vara ensam, trots att de börjar blir mörkare nu känns det mer okej än på länge, än på för länge."
(september)

Äeh men skärp er
"När man har den synen på ett djur, som en gullighets- eller spänningsfunktion som de ska fylla hos oss människor, då är det väl inte så jävla märkligt att när de inte längre fyller den funktionen eftersom det kommit nyare och gulligare/mer spännande djur, så åker de ut. Inte så petnoga på vilket sätt."
(oktober)

Fars dag 2012
Jag lägger på och han kommer över, säger något om att telefonen inte lät honom svara. Säger att det är fint att se mig. Jag säger något om vädret, som han inte hakar på, och något om kön, som han inte heller reagerar på. Sen står vi tysta i kön och väntar på att få komma in. Han svajar lite, men det kan vara vad som helst tänker jag, jag vet att han är ostadig nu och att det är därför han går med käpp. Vi är tysta. Jag känner det välbekanta knytet i magen, precis vid naveln.
(november)

Och lite grann var du på helt andra sätt.  Och på en alldeles för stor mängd sätt var du ett jävla rövår. Dock ska du ha cred för att du tog dig mot slutet, 2012. Snygg upphämtning även om det kom lite sent kanske.