Hej Bladet, 1960-talet ringde och ville ha sin syn på musik tillbaks.

Kort paus i uppdrag:hypa för att konstatera att Aftonbladet tar sitt ansvar för att evisa att det inte är omöjligt att recensera en musikartist utifrån dess hårlängd bara för att det inte är 1960-tal längre. Känns fräscht.

Uppdrag hypa, del 6.

Dagens länkhat: OMG Mat.

OMGMAT skivs av Caroline (of the if i can't dance...-blogg), och Johan. Det gör mig lite ont att hypa den här, för den uppdateras besvärande sällan. Men eftersom det är en av de roligaste bloggidéer jag sett så får det väl gå. Man kan i alla fall läsa bakåt och förundras.

OMGMAT är filmad matlagning, fast inte på det där jobbiga Nyhetsmorgon Förkväll Hej Jag Är Inte Kock Egentligen Men Det Låtsas Vi Inte Om Vad Härliga Vi Är När Vi Står Här Och Knådar-sättet. Inte så. Mera som en nittiotals MTV-video, fast med hypno-cake, eller lasangette, eller panerade hoki-filéer. Eller något helt annat. Det är briljant.

Tyvärr, som sagt, är det ganska länge sen det hände något i OMGMAT-bloggen. Men snart kommer Johan hem från Asien där han har hittat sig själv, så förhoppningsvis kommer den uppdateras mer frekvent inom en snar framtid. Håll ögonen öppna.

***
För övrigt är min fot fortfarande dödsstukad, och jag uppskatta all träning jag lagt ner förra året. Armhävningarna gör att jag orkar lyfta mig själv i kryckorna, coren har gjort att jag orkar sitta med båda benen uppdragna mot näsan när jag ska ta på mig strumpor på den friska foten, yoga gör att jag utan problem klarar att duscha på ett ben.
Fan i helvete.

Uppdrag hypa, del 5

Dagens länkhype: Cookies and Candy, som Karin skriver.

Om jag vore Karin skulle det här inlägget vara ett långt, välforumulerat, drastiskt och lätt självömkande inlägg om hur jävla otursförföljd jag är. (Datorn pajade precis efter att jag lagat den, stukade fotjävelen på träningen i går - så orimligt dumt -, mitt nya finslipade CV som bortblåst från den externa hårddsiken, etc.).

Karin, som jag jobbade ihop med en ganska mörk novembermånad på en lokaltidning straxt utanför Stockholm, skriver nämligen ungefär som jag skulle önska att journalister på vecko- och "tjej"-tidningar skrev. Smart, lättläst, roligt, sympatiskt, med en stor vidd av ämnen som rör sig från hur jobbigt det är att träna till hur konstigt det är att man har så svårt för kroppsbehåring via filmtips och drömmar om krokodiler.

Nu har tyvärr Karin slutat som journalist och gått över till den onda sidan (PR), vilket är kul för henne eftersom hennes jobb tydligen är abfab, men tråkigt för Sverige eftersom vi förlorat en väldigt duktig journalist. Vi får helt enkelt hålla tillgodo med hennes blogg. Här är den. (Den är dessutom också assnygg, varför har alla andra snygga bloggar utom jag?)

Uppdrag hypa, del 4.

Jaja, det har dröjt lite med nästa hype. Jag har varit upptagen med att bada på centralbadet (Visste ni att det är lite som att bada i en sekelskiftesfilm? Helt fantastiska och märkliga målningar överallt, konstiga fontäner, fin mosaik och duschar där man drar i en sträng för att sätta i gång strålarna. Väldigt old school, väldigt fint.) och kolla på eskapistisk film (varför går det bara totalt verklighetsfrånvända filmer nu? Alltså, de är fina och så, verkligen, men kom igen. Sherlock Holms? Alice i Underlandet? Where the wild things are? Dr Parnassus? Enda undantaget är väl typ fish tank.), gå på överraskningsfest (älska överaskningsfester! De blir alltid de allra roligaste.) och annat viktigt som man gör på helgen.


Man vill typ ha en fin högt knäppt klänning och se ut som i Madicken när man varit här.

Ok. Till saken.
Arons blogg heter Heart of the city, vilket jag alltid tror är Bobby Blue Bands Aint no love in the heart of the city (sjuhuhuuuukt bra) (oj vad många parenteser det är i det här inlägget, redan, och jag har inte ens kommit till saken.), men textutdraget i headerns visar att det är en Nick Lowe-låt. Det är okej. Jag blir ändå glad.

Aron och jag gick i samma klass när vi pluggade på JMK, och alla i vår klass fick i uppdrag att skapa en egen blogg. För det behöver journalister. Jag har uppenbarligen inte ändrat värst mycket i min blogg sedan dess, varken namn eller tagline eller ens foto, när jag tänker på saken. Aron däremot har skaffat en snygg tumblr-blogg, och även om han inte uppdaterar den så där ofta så det stör så är den ändå full av musik-listor, foton på fula skor, hån över kvällstidningarnas nätsiter och annat som inte har någon röd tråd. Jag uppskattar bloggar utan röd tråd, bloggar med tydliga syften (hej jag skriver om media, hej jag skriver om recept) gör mig nervös. Aron pratar även halländska, det märks inte när han skriver, men om man har det i bakhuvudet när man läser blir det ytterligare lite bättre.

Next up: Karins Cookies & Candy.

Uppdrag hypa, del 3.

Så himla lämpligt att nästa länk på listan är brevnoveller, när just i dag är dagen då Svenska Dagbladet hittar brevnoveller.

Brevnoveller är vad jag jobbar med när jag inte jobbar på en kvällstidning nära dig. Det är ett förlag som ger ut noveller, fast inte i en samling utan en och en. Och de landar hos dig, i din brevlåda. En gång i månaden. Som ett brev på posten.
Vi har hittils gett ut en novell av Viktor Johansson, och håller i dagana på att sätta Maria Zennströms novell "Prinsessan av Fredhäll".
Brevnoveller är helt enkelt typ världens bästa idé, och jag är så jävla nöjd med att få vara med att göra den.


Den fina flyern är gjord av Maria Sand.

Näst på tur är Arons snygga tumblr-blogg. Stay tuned.

Uppdrag hypea, del 2

Som ni längtat. Här kommer den utlovade fortsättningen på vad-länkar-jag-egentligen-till-följetången. (tongen? hur stavas det egentligen? jag är en skam för mitt skrå. Mer om det en annan gång, tror jag bestämt).

Here goes.
I just can't hate enough (för övrigt ännu en exemplarisk och mycket korrekt bloggtitel) är Chrissies blogg. Chrissie kallas också obegripligen för 138, och vi jobbade ihop i våras. Så jävla nöjd med att det hände, I just can't hate är nämligen förmodligen inte en blogg jag hittat till annars. Chrissie är småbarnsfarsa och spelar bas i något slags band som tydligen är jättebra, om man gillar metal. Hans blogg är full av obskyr metal, märkliga baby-andekdoter, hat mot idioter, hat mot borgare, hat mot kristdemokrater, hat mot köttätare och the occasional recept. Den är dessutom sjukt rolig, då och då djupt cynisk, och uppdateras tillfredsställande ofta.

ETA:
Gud så pinsamt. Jag råkade länka till en jätteful svart blogg med ett enda inlägg, som handlar om Ingl. Basterds. Fan. Nu är det korrigerat. Gå till rätt blogg och hamna här.

Uppdrag hypa, del 1.

Jag har ett längre tag tänkt att jag ska skriva lite om bloggarna jag länkar till där till vänster. Så att ni vet vad det är ni borde läsa, liksom. Vi tar det uppifrån och ner. Först ut är Caroline Malmströms blogg, If I can't dance to it it's not my revolution. (för övrigt en fantastisk blogg-titel* som jag önskar att jag hade kommit på. Och väldigt Caroine-esque.)

Den är en brand new bekantskap. Caroline har jag haft det stora privilegiet att bland annat regissera och producera Maken med, men bloggen hittade jag inte förräns ungefär häromdagen.
Caroline skriver som man skulle önska att Therese Bohman skrev om hon inte var upptagen med att försvara rätten att vara sjukt konventionell och lätt reaktionär. Peppande, talspråkigt, snirkligt, akademiskt, utbrottsligt, resonerande, inpirerande och andekdotiskt. Och dessutom med ett helt fantastiskt sidhuvud där Anders Zorn spelar luft-cittra och andra högdjur inom svensk nationalromantisk konst ser allmänt på kanelen ut. (Jag vill också ha ett sidhuvud, kan inte nån göra ett till mig?). Caroline skriver om konst, om politik, om Beyoncé och om svenne-indie. Bland annat.

Nästa på tur är Chrissies I just can't hate enough. Men ni får ge er till tåls tills kanske ikväll. Eller i morgon. Yeah, sån är jag. En sån som låter er sväva i ovisshet. Suck it, bitches, etc.

*ETA: Och tillika ett (förvanskat) Emma Goldman-citat, men det visste vi väl redan, era bildade typer.

Torsdag, inga konstigheter.

Plan för dagen:
Äta frukost.
Läsa ut en av böckerna på min läslista*
Gå på yoga.
Äta vietnamesiskt med Schmarro.

Har jag nämn att jag har typ världens bästa liv?
Visserligen har jag inte ett jobb om en månad, och det verkar otroligt att jag någonsin kommer få en fast anställning, men just nu känns inte det så viktigt.

***
Fler ord jag stör ihjäl mig på när folk blandar ihop (se tidigare rant om tillbringa/spendera): Ignorant - nonchalant. Nej, ignorant på svenska betyder inte samma sak som ignorant på engelska. Ignorant på svenska är synoymt med okunnig, men det du menar när du felaktigt använder det är nonchalant. NONCHALANT. Haja eller dö, slentiranöversättare.

ETA: Jag hade fel. Det är så jobbigt när man har fel och raljerar över andras fel. Nej, alltså. Ignorant betyder fortfarande inte nonchalant. Däremot betyder det inte ignorant på engelska heller nonchalant, jag vet inte var jag fick det ifrån. Det man tror när man använder ordet i den bemärkelsen är förmodligen att det betyder som ordet ignorera. (Vilket det alltså inte gör, ni är fortfarnde retards om ni tror det.)



*Läslistan, januari 2010:
Ordets makt och vanmakt av Jan Guillou - check! I går kväll blev Janne ordförande i Pressklubben efter att ha häcklats av en enad presskår. Det var väldigt synd om honom, men nu har han fått upprättelse och boken är slut.
Purpurfärgen - Alice Walker. Jag tror den kommer vara fantastisk.
Mullvaden, av John le Carré. Möjligen något slags missriktat bildningskomplex som ger sig till känna här, men alla verkade ju älska LeCarré för ett par år sedan, och Alfredsson ska ju göra film av den. Så jag tänkte att va fan. Lite kriminalroman dör man väl inte av.
Vägen, av Lehane. Jag framhärdar i min strävan att hitta en deckare/kriminalroman jag gillar. Kanske kommer den här att vara The One.
Fågeln som vred upp världen - Hakuri Murakami. Norwieian Wood var ju något av det bästa som lästes under 2009, och jag tvivlar inte alls på att Fågeln... kommer vara minst lika bra Men den ser ut som en tegelsten, vilket får mig att vänta lite med att börja...

Let's hope its a good one

Förra året tillbringades början av det då pinfärska 2009 med att vara bakfull, hångla, kolla på nyårskonerten och äta pizza. Det var nice, och det blev ett nice år. Inte bara bestående av hångel och pizza tyvärr, men ändå. Verkligen ett ganska top notch år, trots ett par riktiga jävla dödsdyk.

Början av det här nya pinfärska året har, å andra sidan, tillbringadts* med bakfylla, vakna av att någon annnan diskar disken från gårdagens fest, hångel, pizza och sedan JOBB och sedan JÄTTEMYCKET VINTRIG SKÄRGÅRD, komplett med bastu, isvak och snöbollskrig. Jag har uppenbarligen ett mycket konstigt men bra år framför mig.


Så här fint var det. Foto: Sofia Stenler

*notera den konsekventa användningen av tillbringa, i stället för det felaktiga och kruppanfallsframkallande ofta använda ordet "spendera". Terry - slentrianöversättarna: 1-0.