Jag rear ut min själ - allt ska bort.

Bokmässan resulterade, förutom led- och träningsvärk, gratisfyllor, hedjlöst nätverkande, gratispåsar från Gudrun Sjödén och ett gäng nya fantastiska bekantskaper, såklart i nya böcker. Närmare bestämt Melankoliska Rum, eftersom jag jättelänge förstått att jag borde läsa den och man faktiskt inte kan motstå en bok om "ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid", Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet), eftersom Anneli Jordahl är en av Sveriges bästa skribenter och jag inte kan TRO att hon äntligen börjat skriva skönlitterärt. Skönlitteratur ftw. Vidare Linn Hanséns Ta i trä, eftersom den är fin och grön och verkar vara en sån bok som jag önskar att jag hade skrivit. Och slutligen Helen Hanffs Brev till en bokhandel, eftersom den handlar om kärleken till böcker, något som ni säkert redan förstått ligger nära till hands hos Lag Terry.

Alla dessa böcker, fantastiska som de är, och tidningar (som faktiskt är för många för att räkna upp, eller jag skojade bara jag måste bara nämna tidningen Mums som ärligt talat verkar vara nästan hur bra som helst, jag ska läsa lite mer och återkomma, jag lovar), tar plats. Och Wonderflat, bra lägenhet som den är, har aldrig varit bäst i grenen Förvaring och uppställning.
Jag har därför rensat ut min bokhylla. Detta är ett projekt som måste ske i omgångar, eftersom man först inte förstår hur man ska kunna leva utan någon av alla böckerna, och sedan tar man bort ungefär tre, och tänker "nej, det räcker annars dör jag", men efter en paus på ett par timmar eller en dag kan man återgå till hyllan och hitta nya böcker att rensa ut.

Däremot får man ju faktiskt inte slänga böcker. Farenheit-filmen gjorde ett beklagligt stort intryck på mig när jag var liten, jag skulle aldrig få för mig att langa något inbundet i papperskorgen.
Myrorna, däremot, går hur bra som helst. Men helst vill jag ju ge bort böckerna till folk jag känner - så att jag vet att de får ett bra hem.
Här är därför listan på vad jag rensat bort hittills, skicka ett mail till mailadressen som står till vänster eller ja, kontakta mig på fejjan eller annat sätt, och claima vad ni vill ha. Jag lovar att inte bli ledsen om ingen vill ha något, men då får ni lova att inte bli ledsna om ni hittar en bok på listan som ni har gett mig. Jag tycker säkert jättemycket om den, men man måste vara hård mot de hårda ibland. Och böcker är ganska hårda.

Ok, då kör vi.
1. Susan Faludi "Ställd". Sjuktsjuktsjukt bra! TAGEN!
2. Lyrikvännen nr 1. 2007, numret om Lugn och Svenbro. Jag veeet att det inte är en bok utan snarare en tidning, men den är jättebra och inbunden som en pocket.
3. De 9 - litterär kalender från 2006. Oklart varför jag äger den här, men en del intressanta texter finns det.
4. Stora fotoboken om hundar. Nej, jag vet inte varför jag har den här heller. TAGEN!
5. Arne Dahl "Upp till toppen av berget". En deckare, men även deckarhatare som jag kan ändå läsa den här utan att kräkas lite i munnen. Istället för idol, liksom.
6. Anne Appelbaum "Gulag - de sovjetiska lägren". En tegelsten, men väldigt välskriven och ganska hemsk. TAGEN!
7. Per Hagman "Skugglegender" (novellsamling). ÅH, jag älskade den här så mycket när jag var tonåring! Innehåller än i dag vissa riktigt bra noveller, och andra inte lika bra kanske. TAGEN!
8. Fjordor Dostojevkij "Onda andar". Rysk nihilism.
9. .Dock - locket på. Inte heller precis en bok, utan en numera avsomnad (tror jag) tidskrift om skönlitteratur och skrivande. Texter av Ninni Holmqvist och Peter Kadhammar och en massa andra höjdare. Mycket bra.

10. En bok om dammsugarens historia, från Tekniska Museet. Egentligen vill jag inte ge bort den här - de är så himla rolig! Älska trivia-böcker med illustrationer från 20-talet! - men ja. Hård mot de..., etc. TAGEN!
11. Mirja Unge "Motsols". Lite äcklig, lite läskigt, väldigt fin. TAGEN!
12. Moa-Lina Croall "sen tar vi Berlin". Om att fly, och om att åka till Berlin.TAGEN!
13. Visslingar och Rop nr 15, Perfekt performance. Ännu en o-bok, men snygg och bra.
14. Günter Wallraff "Längst där nere". The original wallraffing, innan det blev fattigblogg av alltihop. TAGEN!
15. Jose Saramago "Året då Ricardo Reis dog". Också så bra att jag helst inte vill ge bort den, iallafall inte till vem som helst. Om fantasi, litteratur, skrivande, och lök-doftande poliser. TAGEN!
16. Jag Kjaerstad "Förföraren". Ok, den är inte alls bra. Jag tycker att den suger ashårt. Men alla andra älskar den ju tydligen så det gör säkert du med. Prisbelönt och kultförklarad och jag vet inte vad.
17. Dorothy Sayers "Drama kring ung dansör", och "Naturligt död". Åh, Dorothy Sayers. Jag önskar att du var min bästis. Och att Lord Peter Wimsey var min älskare. Två böcker av den allra bästa. TAGNA!
<18. Plura Jonsson "Resa genom ensamheten". Om musik, mat och svineri. Bland annat. TAGEN!
19. Astrid Lindgren "Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt". Åh, jag vill inte skiljas från den här heller egentligen.
20. Alessandro Baricco "Silke". Den minsta, och kanske finaste, boken i bortskänkningssamlingen. TAGEN!
21. Jan Stenmark "Du och jag". Jag älskar ju Stenmark, men vet inte riktigt vad jag ska göra med hans böcker när jag väl läst dem. Ergo, nya läsare sökes. TAGEN!

Ok? Ok!

Jaja, jag tittar på Idol.

Inte för att vara den som bloggar om Idol, men alltså, två saker.

För det första. Är inte låtarna väldigt såsigt arrade? Som i att de har ett tempo på ungefär hälften av vad orginalversionerna har.
Såsigt:

Beanaise?
Inte såsigt:

På sin höjd en röra, typ mangochutney.

För det andra. Elin Kling, vadihelvete håller du på med. VARFÖR tilläts babyface att ha obehaglig ansiktsbehåring, när han clearly ser ut som en 12-åring?


Du har något slags djur i ansiktet, vännen.

Och en grej till. Kan vi bara få slippa fler "Nu ska jag gå ut och köra järnet", och "Jag ska visa känslor på scenen". Please. Det är idol-kval, och jag får redan utslag av de där formuleringarna.

Ok. Snart över till något helt annat.

say cheerio to school

Hey kids,
nu drar jag till göteborg och bok- och biblioteksmässan. Jag har fått den beskrivit för mig både som fyra dagars tröstlös ikea-vandring och "ungefär som en festival, du vet". Det kan uppenbarligen sluta hur som helst, men jag ska försöka komma hem hel, ren, och utan hundra värmeljus för 19 spänn. Hoppas vi ses där!

Hej heteronorm!

Och en till grej som gör mig förbannad, när jag ändå är i tagen.

Apotekets reklam. Ärligt talat, kan ni komma på något reklamtillfälle som skulle vara ett bättre tillfälle att slentriandissa heternonormen och vinna någon slags goodwill, trovärdgiete eller ja, varumärkescredd kanske nu när de ska bli privata? Det hade varit så himla lätt för dem! Bara ha exakt samma bilder, men inte sno KD:s kampanjaffishmodeller.
Men nej. Mammapappabarn, eller mammabarnbarn. Och ariska, såklart.
(Av oklara anledningar går det inte att spara ner bilderna, men ni vet vilka jag menar. De där som annars är ganska bra, med familjer med asstora näsor. Och kärnfamiljer. Kolla i närmsta skyltfönster, eller här)

Nu tar jag fredag, återkommer när jag blivit glad igen. Eller ja, typ glad.

din mamma är ett plommon, eller: Nej, det är inte det här som är problemet egentligen. Såklart.

Varför, VARFÖR, försöker (framför allt) HM och Zara och andra crappy modevarutus alltid lansera jävla PLOMMONLILA som höstens färg? Varenda år, samma sak. Kungligt plommonlila. Syndigt plommonfärgat. Mäktigt plommonkulört. Every year. Tröttare än rudolf. Särskilt när när alla, och då menar jag även de som under sommaren utan problem knallar omkring i fashing roadkill, har hajjat att det är världens fulaste färg på människor. Endast väggar klär i denna nyans. Och inte ens speciellt många sådana.

(Jag försöker hitta nya höststövlar och det gör mig på dåligt humör.)


Det kan du fetglömma

(Andra saker som gör mig på dåligt humör:
- spinningpass
- folk som gillar spinningpass
- personer som inte kan planera och/eller delegera arbete
- mailofobiska arbetsgivare
- kallt kaffe för 35 spänn
- Alliansen)

This is no holiday.

Nej, mina vänner. Ni kan inte vänta er en osmakligt nostalgiskt återblickande text om attentatet som blivit känt som ett datum på dess årsdag imorgon. Och jag behöver inte ens förklara varför. Det gör redan Jack Shafer så himla bra. Inte för att jag är nyhetsmedia, direkt, men ändå. Tröttsamt är det.

Ok? Ok.

To swing, low.

Jag har blivit roomie-lös, igen. Det har hänt förut, alla bara lämnar mig, etc., etc.
Odi har flyttat till frankrike igen, de lilla frankofilen, och kvar är jag och Vasastan och en mycket tom Wonderflat.

Det har såklart inneburit en massa saker som jag visste skulle hända. Jag skulle laga mat och lyssna på Edit Piaf, för det brukar Odi göra och tycka är härligt, jag tycker inte det är så härligt, jag gillar inte att laga mat, inte ens med Edit, men jag försökte, och Pasta Alfredo blir alltid gott när man överdoserar med persiljan.
Jag skulle vända mig om för att berätta om mina fantastiska rubriker från natten innan eller fråga om jag skulle köpa två cappo från Espressohouse när jag ändå skulle dit, eller om det inte är dags att Wonderflat får nya gladiolusar (gladiolii?) snart, eller något helt annat, bara för att på klassiskt okej klyshigt filmmanér komma på att det inte finns någon Odi här, och att ingen bryr sig om mina rubriker eller vill ha en Cappu eller har någon som helst åsikt om färgen på gladiolusarna.
Jag skulle svära över att min garderob bara blivit hälften så stor.
Jag skulle vakna, och Wonderflat skulle vara alldeles tyst, och den skulle fortsätta vara tyst tills jag satte på musik eller ringde hit någon, för det skulle inte komma hem någon alldeles av sig själv och sparka av sig skorna och lägga kassar överallt och vilja ta en ciggeluring på uteplatsen.

Vad jag inte visste, var att jag dessutom skulle få akut brist på soppåsar, eftersom jag tydligen inte handlar så mycket/ofta att det räcker till de gigantiska mängder sopor jag ändå lyckas producera. Jag har fått rationalisera antalet papperskorgar hemma såväl som tömningsfrekvensen, och det är inte alls speciellt nice. Jättejobbigt att stå i badrummet och vilja slänga tops i papperskorgen där men istället behöva gå ut till köket och knöla ner dem i den dignande påsen under diskbänken.
Nu har jag dock köpt såna där avfallspåsar som jag tidigare alltid undrat vad det egentligen är för mongon som köper, när man precis lika gärna och mycket miljövänligare kan använda påsarna man konkar hem maten från ica med. Nu vet jag. Det är roomie-lösa människor som köper dem.

(Jajaja, det finns bra saker med att bo själv också, jag vet. Mer om detta när jag kommit på exakt vad.)


Vita, kanske?